Anette Rosvall

Att som vinskribent prova vin professionellt är ett grannlaga arbete som oftast sker i Systembolagets källare med ganska trist miljö, utan musik, med rätt glas, rätt ljus och vit bakgrund. Då får man oftast fram en strikt och objektiv beskrivning av vinet i fråga. Självklart har alla vinskribenter sin egen smak och sitt eget språk men vi försöker ändå vara neutrala när vi beskriver vinerna för er läsare. Systembolaget har även sina egna provningar för att göra beskrivningar av de drycker man säljer. Det leder fram till korta och koncisa texter med mallade skildringar och ord som kommer igen, allt för att ni kunder ska förstå vad som finns i flaskan.

Men om man istället tar med sig ett par flaskor vin till en middag med vänner. Vänner som så klart gillar vin men jobbar med helt andra saker än att beskriva det för läsare och presumtiva kunder. Vännerna tar det liksom lite mer från höften, hjärtat eller magen. Samtidigt använder de sitt flödande, kreativa, fantasifulla och nyskapande språk. Då får man helt andra beskrivningar! Jag tog med mig tre flaskor till en middag med Emma, Annika, Marja, Lotta och Katarina. Efter maten som bestod av Mount D´or och en hiskeligt god minestrone soppa fick de sätta sina ord på dryckerna. De smakade vinerna både till båda rätterna och men också mat.

Först ut var Lands End, Shiraz Nr 2231 för 119kr.
Så här låter Systembolagets beskrivning av vinet: Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, björnbär, plommon, sötlakrits, kryddnejlika, kaffe, örter och viol. Sedan kommer mina vänners beskrivning av samma vin: ”Funkar till mycket. Lite sträv, men älskvärd. Som farmor i Downtown Abbey.

Vin nummer två: Santa Helena Varietal Nr 5059 för 79kr. Så här beskriver Systembolaget vinet: Mycket fruktig smak med inslag av plommon, blåbär, svarta vinbär, svartpeppar, färska örter och vanilj.

Mina vänner tycker så här: ”Fruktigt, typ björnbär, blaskigt och dåligt med plastflaska, känns osexigt, som Markoolio fast vin, och som Torsten Flink-en besvikelse”.

Det tredje och sista vinet som jag bjöd på var Hereford Reserva Merlot Nr 2951 för 89kr. Systembolaget beskriver det så här: ”Fruktig smak med inslag av fat, plommon, svarta vinbär, peppar, viol och örter”.

Mina kompisar använder ett lite annorlunda vokabulär: ”Sassy! Säkert gott till biff. Man slickar upp den, som Shanti Roneys röst – en röst man vill ligga med”.

Som avslutning kan jag säga att smaken verkligen är som baken och att det finns miljoner sätt att uttrycka sig på, men jag kan villigt erkänna att vännernas beskrivning av vinerna faktiskt är så mycket roligare att läsa än Systembolagets. Jag tror faktiskt att jag kommer att fortsätta med provningar med dessa fantastiska kvinnor för jag vill höra och läsa fler beskrivningar av drycker med deras ord!

Det händer spännande saker i min nya hemregion. Häromdagen till exempel blev jag inbjuden till Kullaberg vingård. Under ledning av Mikael Mölstad fick jag och ett antal intresserade gäster en genom gång av druvan Solaris.

Solaris är en grön vitis vinifera och kan på grund av sina många föräldrar kallas hybrid. I släkten hittas bland annat den urgamla druvan Saperavi – som vi hittar bland annat i Georgien. Samt Merzeling, GM 6493 och Muscat Ottonel. Den och är en så kallad PiWI druva. Mer info om den tyska betäckningen PIWI eller ”pilzwiderstandsfähige rebsorten” hittar du här. PIWI-druvorna generellt och Solaris specifikt är vinterhärdig men har även egenskaper som till exempel hög resistens mot svampangrepp och som därför passar det lite svalare och mer fuktiga klimatet i vårt land.

I det välskötta provningeshuset på Kullaberg fick vi först en genomgång av Mikael Mölstad sedan presenterades de 8 vinerna vars gemensamma nämnare var att de alla var gjorda på druvan Solaris. Jag hittade några ytterligare likheter som till exempel hög syra, frisk grön fruktighet en örtighet med dragning åt mynta. Men där slutade likheterna, vinerna hade alla en mycket personlig karaktär och här nedanför hittar ni mina smakantekningar på de åtta vinerna Kullaberg hade plockat hem från Holland, Danmark, Tyskland, Polen, Schweiz och så klart även från Sverige.

Det holländska vinet kommer ifrån en liten vingård öster om Utrecht. Det bjöd på en lite jordig ton i näsan som fick sällskap en frisk fruktighet som bestod av gröna äpplen och melon samt en blommighet. Smaken var frisk, lite spritsig, fruktig med hög syra, med en smula oljighet. Lite obalanserad alkohol men med en bra eftersmak.

Från Danmark och Vejrhøj kommer Styver. Vingården består av 3 hektar land, man odlar naturligt och biodynamiskt. Vinet vinifieras i rostfria tankar. Den första sniffen bjöd på dansk ost och lite fotsvett, när det hade försvunnit så hittade jag en grön örtighet, men en lite obalanserad alkohol. Smaken var frisk, med mkt hög syra, grön örtighet, en smula pepparmint med en lång komplex eftersmak.

Vinet Auftakt kommer från Rheinhessen i Tyskland och görs i munkklostret Absthof. Det doftar och smakar av gröna päron, melon och gröna ärtor. Örtigt, kalkigt, jordigt med en lite ton av lera. Det är ungt friskt och spritsigt med hög syra.

Även vin nummer fyra Weinworab kommer från Tyskland. När jag doftar på detta så förnimmer jag en doft jag först inte kan sätta fingret på. Toner av vingummigodis, gula druvor och en beska får mig att tänka på ljus, fruktig men avslagen veteöl. Konstigt att känna öl på en vinprovning. Det var förmodligen därför jag inte kunde känna igen doften först.

Polen är kanske inte är det första man tänker på när man pratar vinproduktion. Men det är ett gammalt jordbruksland och nu med de nya druvsorterna så verkar man hittat rätt. Vinet är blygt, ungt med en spritsig fruktighet samt en mintig örtighet. Det har en bra balanserad eftersmak samt har provningens näst snyggaste etikett om du frågar mig.

Viner från Schweiz hör inte till vanligheterna de brukar sällan exporteras utan dricks upp av schweizarna själva. Det här vinet här en lätt doft och smak, är en smula obalanserat och oljigt. Det hörde inte till provningens favoriter.

Nu till de svenska vinerna. Strutharald från Klagshamn har en påtaglig kryddighet från ekhanteringen i doften, men även tydlig frukt och hög syra.

Flighten avslutades med hemmavinet. Immelen från Kullaberg har jag smakat förut. De har verkligen lyckats med sin produktion. Smaken och doften är komplex och balanserad, vinet har en mjuk munkänsla som lindar in den höga syran. Smakbilden är citrus, gröna äpplen och en örtig mint-ton.

Ibland träffar man människor med en underbar energi. Man märker att de verkligen älskar sitt jobb och allt de säger uttalas med en passion som får dig galet inspirerad och le med hela ansiktet. Precis en sådan person är Isabelle Vallois, hon är energisk, kunnig och lika härlig som de drycker hon producerar tillsammans med sin familj. Egendomen Diebolt Vallois härhör från två riktigt gamla Champagneodlar-släkter som för en tid sedan slogs samman på grund av giftemålet mellan pappa Jacques Diebolt och mamma Nadia Vallois .

En dag i höstas fick jag nöjet att träffa just Isabelle hennes mor Nadia samt prova deras fantastiska viner. De odlar nästan alla sina champagner i sin hemby Cramant som är en GrandCru by i regionen Côte des Blancs i Champagne. Det sägs att vin härifrån blir elegant men också lite mjukare, oftast med toner av grädde, vit choklad eller yoghurt. Champange från Diebolt Vallois är inget undantag jag är mycket förtjust i smakbilden. Vinerna är eleganta, florala, med massor av frukt och så den karaktärisktiska krämiga gräddigheten.

Vi fick nöjet att prova några äldre årgångar av husets prestige champagne Fleur de Passion. Om du någon dag känner du att du behöver en rejäl tonartshöjning på din dag så testa gärna Fleur de Passion. Om du kan lägga vantarna på en sådan flaska så kan du sitta nöjd ett tag. Den är självklart otroligt god just nu, men om du klarar att vänta ett par år så blir du rikligt belönad. För tiden på flaska gör underverk till ett redan magnifikt vin.

Ja för visst är det viktigt med balans i livet! Det tycker jag gäller allt så idag en tråktisdag när den gråa himlen aldrig riktigt lyfter och stormarna viner runt husknuten lägger jag in tisdagschampagnen på kylning för att toppa kvällen med för Diebolt Vallois gör även en extremt prisvärd ”vanlig” champagne. Prestige Brut bjuder på en härligt krämig karaktär med toner av vit chokladpannacotta och gröna äpplen, ett bra tryck i syran och precis vad man behöver en helt vanlig tisdag om du frågar mig.