Restaurangtips

När jag besökte Tallin en helg i höstas fick jag upp ögonen för detta vårt sjungande mat- och dryckesglada grannland. Estonia eller Estland… blev ett eget rike 1918 innan dess har både Svenskar, Danskar, Tyskar och Ryssar regerat och styrt. Men den vackra, musikaliska och oblodiga frigörelsen som i folkmun kallas den Sjungande Baltiska revolutionen ledde till att landet 1991 återigen blev självständigt. Nu är vårt grannland i öster en ung nation med framåtanda som ändå lutar sig på och är stolta över sin kultur samt gamla traditioner och seder.

Man presenterar sitt land som en plats där självständiga och fria själar möts i sann entreprenörsanda med fokus på digital interaktivitet. Estland hävdar att de är EU´s mest digitaliserade samhälle. Här går nästan allt går att göra på internet. Med ett digitalt ID kan du rösta, betala skatt, prata med en doktor, handla, betala din parkering, göra alla dina bankärande samt flytta. Vår guide säger stolt att man på detta sätt varje månad sparar papper. Man har räknat ut att är stapeln av sparat pappersmaterial är ungefär lika hög som Eiffeltornet.

Landet har fyra säsonger och lite mer än hälften av ytan är täckt av skog. Eco-turismen är väldigt populär här och självklart har naturen även en stor plats även i Estländarnas hjärta. Men min resa gick till huvudstaden Tallinn. Dit kommer du enkelt antingen via båt eller med flyg. Delar av den lilla staden går tillbaka så långt som till 1200 talet. Den är listad som världsarv på Unesco och ser med sina tinnar, torn och mångfärgade små hus ut som en pittoresk bild ur en vacker barnsaga. Trots att det finns massor att titta på i staden var min fokus i detta fall så klart mat och dryck.

Mina ögon öppnades för gastronomin hos vår granne i öst för en tid sedan då jag var inbjuden till Estlands ambassad i Stockholm. Där fick jag smaka på några av landets godsaker. Nyfiken och intresserad reste jag därför till Tallinn för att kika på restauranger, barer samt bryggerier och destillerier.

Jag fick lära mig att ester har alltid varit måna om att veta livsmedlens ursprung, därför har många stadsbor odlingar på landet, ifrån dessa njuter man bär, rot- och grönsaker året runt. Den idéen är något som också länge varit tydligt på Tallinns restauranger. Där är rätterna i säsong, gjorda på närodlade och oftast ekologiskt certifierade produkter och serveras för det mesta med vilt kött. Bröd har också en mycket framstående plats i det Estländska köket. Det är oftast mörkt, nästan svart och gjort på helkorn och smakar riktigt gott när det serveras med estniskt fett saltsmör. Man får hålla i hatten för att inte sig äta mätt på det.

Regionen har en tusenårig historia med långa traditioner både av att destillera sprit samt brygga öl. Landet har en variation på stora bryggerier till små hantverks dito. Man hittar klassiker som lager, ale och stout i sortimentet. Men även regionala varianter på drycker som mjöd och svagdricka samt lokala sorter gjorda på råg eller kryddade med till exempel enbär, blåbär, mossa och björk. Mitt i Tallinn kan man gå på besök på destilleriet Liviko. På företagets interaktiva museum får dofta på de kryddor som används i produktionen och göra musik med doftorgel. Dessutom får man pedagogiskt se alla led i produktionen från destillering och smaksättning till buteljering.

Tallinn har en restaurangscen med stor variation självklart med internationella snabbmatskedjor men även hemska restauranger som stolt visar upp den estniska mattraditionen. Det var så klart några av dessa jag var mest intresserad av att prova på. Här nedanför hittar du några tips på restauranger, barer och kaféer. Samt några intressanta bryggerier och destillerier. Estland bjuder även på en hel del utomhusmarknader och event. Som t ex ”The Baltic Song Festival” – en utomhus konsert där kören som består av 40.000 människor sjunger tillsammans. Eller ”Tallin Craft beer weekend” – en mötesplats för ölälskare som kan njuta av över 200 brygder från mer än ett dussin länder.

Hade jag haft mera tid så hade jag åkt på någon av alla de underbara bondemarknader som pågår året runt. Man kan hitta hemstickade ylletröjor, vantar och mössor med vackra mönster. Skinn- och pälsarbeten och under skördetiden säljs bland annat blommor, olika slags grön- eller rotsaker, ostar, kött, chark, sylt, saft, marmelader, honung och andra läckerheter. En liten tur till Põhjaka herrgård i Järvamaa hade jag också unnat mig. Denna lilla pärla ligger i landsbygden och serverar enkel, men mycket god och regional mat. Men det får bli nästa gång!

Om du också blir sugen på att åka till Tallinn så kommer här några tips på restauranger, barer, kaféer samt bryggerier och destillerier att besöka. .

Restauranger, kafeer & barer
FARM
Müürivahe 27
En restaurang med härlig ambiance, uppstoppade djur, härligt breda golvtiljor, gråmålade väggar tända ljus och linnedukar. Trevlig och kunnig personal serverar regional mat med en modern tvist.

Cru
Viru 8
En Estländsk fine-dining restaurang, kocken tävlat i Boucuse Dór så rätter och vinlista har en internationell inriktning. I byggnaden ligger även ett mycket trevligt hotell.

Fotografiska
Telliskivi 60a/8
I nya hippa området Telliskivi ligger Fotografiska. Peter Pihel heter kocken som öppnat en filial till Stockholm. Här jobbar man på samma sätt med zero-waste och livsmedel i säsong. En ambitiös och kunnig personal tar hand om dig.

Pegasus
Harju tn 1
I det före detta konstnärs kollektivet från 1962 som har en tjusig utsikt över Tallinns konstmuseum sitter man gärna och äter man fräsch, vällagad och god mat i säsong.

Whisper Sisters
Pärnu mnt 12
Utan skylt, med bara en porttelefon och bakom en helt vanlig port ligger denna speak-easy-bar. För att komma in behöver du boka i förväg och hemlighetsfullt viska ditt bokningsnummer i porttelefonen. Då kommer värden och hämtar dig. Men det är värt besväret. Här serveras riktigt goda cocktails.

Põhjala Tap Room
Peetri 5
I ett ombyggt hamnkvarter ligger massor av coola fabriksbyggnader. I en av dessa hittar man Põhjala Tap Room, där kan man dricka öl, äta mat samt bada bastu.

Must Puudel
Müürivahe 20
Ett café med retro design där jag åt en riktigt god chokladkaka. Menyn består av både fika, lunch och lättare middagsrätter, glutenfritt, veganskt men även vanliga bakverk och gott kaffe.

Bryggerier & destillerier

Liviko –
Masina 11
En av de äldsta och största alkoholdistribitörerna i Estland. Ligger i centrala Tallinn och här hittar du för utom en butik där du kan handla sprit, vin och tillbehör ett intressant interaktivt museum.

Lahhentagge OU
Suur-Kadaja, Lahetaguse, Saaremaa
På ön Ösel ligger den lilla hantverksmässiga gindistilleriet Lahhentagge.

Põhjala Brewing AS –
Peetri 5
På bryggeriet Põhjala kan du få en 45 minuter lång tur i samt prova 5 av bryggeriets ölsorter.

Puhaste Pruulikoda OU
Tähe 133c, 51013 Tartu
I Tartu ligger hantverksbryggeriet Puhaste som är en av de som levererar öl till Tallink.

Nu har jag äntligen fått uppleva Alba med tryffelhundar, pasta, vin och helt fenomenala vyer. Det var en både ljuvlig, god och intressant resa och jag råder alla vin- och matälskare att göra något liknande någon gång i sitt liv.

I slutet av november fick vi – ett gäng vinskribenter och krögare – det stora nöjet att hälsa på hos producenten Giacomo Borgogno i Alba, Piemonte. Företaget har funnits sedan 1761 men ägs från 2008 av familjen Farinetti. Yngste sonen, tillika vinmakaren Andrea gör vin enligt devisen: ”Don’t change anything! remain classic and traditional ” alltså ”ändra inget utan fortsätt på den klassiska traditionella vägen”. Men i samma andetag berättar han att han nästan ändrat allt sedan han tagit över produktionen. Andrea tror på att rena druvor är grunden till högkvalitativa viner därför påbörjade han företagets resa mot organisk/ekologisk odling. De räknar med att vara certifierade till årets skörd (2019).

Borgongos cirka 35 hektar odlingar består till 60% av Nebbiolo druvan som är döpt efter den dimma (på Italienska nebbia) som täcker in Barolos dalar i ett mjukt ludd. Resten av odlingarna delas mellan Dolcetto, Barbera, Freisa samt de för området lite ovanliga vitvinsdruvorna Riesling och Timorasso. Vingårdarna ligger på några av Barolos bästa MGAs – Menzione Geografica Aggiuntiva dvs Barolos Cru områden – Liste, Canubi, Cannubi San Lorenzo, Fossati och San Pietro delle Viole.

När man åker på jobbresa i vinets tecken så ingår självklart en obligatorisk tur i vinkällaren. Man märker att detta är ett av värden Andreas favoritområden. Han berättar initierat och kunnigt om produktionen och vi får smaka fatprover från årets skörd. Dryckerna ligger på lagring dels i stål- och betongtankar men även de klassiska trätunnorna i olika storlekar och av olika träslag.

Efter provningarna får vi träffa hunden Book och tryffeljägaren Carlo, som berättar allt om tryfflar och hur det går till att uppfostra en tryffelhund. Dessutom får vi följa med när Book gräver fram en liten knöl av det vita guldet. Som tur är är det säsong och det finns en hel del tryffel. Vi får även smaka en mängd rätter med just tryffel för mig var resans absoluta mat-höjödpunkt den tryffelsallad som Filioppo Daniele Giaccone bjöd på. Även utsikten från hans mini-restaurang var helt magnifik man såg hela vägen bort till franska alperna och det snötäckta Mont Blanc.

Självklart hade fick vi även nöjet av att prova en del av företagets omfattande portfölj, och generellt kan man säga att vinerna håller god kvalitet. Jag hittade så klart några favoriter, där några av flaskorna till exempel den svarta serien som görs på druvor från utvalda MGAs ännu inte finns på det svenska monopolet. Kanske blir det ändring på det en vacker dag men så länge tipsar jag om det som finns att få tag på här och nu.

Borgogno Langhe Rosso #70384 – ett riktigt bra vin för strax över hunkan. Det är mulligt, rustikt och smakrikt med toner av mörka körsbär, blåbär och lite kryddiga toner.

Borgogno No Name #73661- detta vin är lite mer arbetat och bjuder på flera lager av mörka körsbär, solmogna jordgubbar, nyponpulver, tobak, apelsinskal och härligt kryddig tobak.

Borgogno Barolo Classico #76584 – ett härligt komplext vin där man hittar alla klassiska Barolodofter, jordgubbar i balsamico, poutpouri av torkade rosblad, kanelstång, pomerans och nyponpulver, tillsammans med lakrits och tobak.

Santa Vittoria Lange Rosso #2008 – Det är inte ofta jag tipsar om box-viner men här känner jag att jag ändå att jag kan göra ett undantag. Jag fick detta vin dekanterat till en tryffelpasta och ja, det var riktigt klunkvänligt med härliga toner av både friska röda körsbär, jordgubbar tillsammans med tobak, lakritsrot och örter.

Detta är min artikel om det hållbara vinarbetet i Kalifornien, USA. Den publicerades för ett tag sedan i tidningen Vin&Bar. Men den går också att läsa här… så håll tillgodo! Att resa till Amerikas västkust stod länge på min bucketlist. Men att att åka dit för att studera hållbarhet var kanske inte var det jag tänkte på i första hand. Men så en vecka i maj 2019 fick jag ändå tillfälle att åka till Kalifornien för att lära mig mer om just det välintegrerade och uttalade hållbarhetsarbetet i vingårdarna.

Redan i slutet 1780 talet odlade Franciskanska missionärer och munkar vin för eget bruk här. Under de första delarna av 1800-talet fortsatte guldgrävare från Europa och pälsjägare från Ryssland på samma sätt. Men i och med att George Calvert Yount startade den första kommersiella vingården växte en blomstrande industri upp. Han fick snabbt sällskap av ett helt gäng av ambitiösa vinmakare, varav några producenter till exempel Ingelnook, Charles Krug, Beringer och Schramsberg faktiskt fortfarande är verksamma.

Men sedan kom Phylloxeran, Förbudstiden med det nationella spritförbudet samt de två världskrigen och satte extremt effektivt krokben för vinindustrin i USA. Det var inte förrän sent 1900-tal som man började återhämta sig. Med legenden Robert Mondavi i spetsen kunde man återigen börja tänkta på kvalitet samt se möjligheterna i den bördiga Kaliforniska dalen. De är få amerikanare i vinnäringen som inte stolt sträcker på ryggen när ”The Judgement of Paris” nämns. Det är den blindprovning som blev genombrottet för det moderna Kaliforniens vinindustri. Hittills hade de franska klassiska vinerna från Bordeaux och Bourgogne varit totalt dominerande bland toppvinerna. Men 1976 ändrades världsordningen då kaliforniska viner vann både den röda och vita klassen. Sedan dess har det bara gått uppåt och framåt för Kalifornien och vinerna.

Vinodlingsregionerna
Kaliforniens sex vinodlingsregioner består av drygt 200.000 hektar och är omgärdad av två mäktiga bergskedjor, Sierra Nevada i öster och Mayacamas i väster. Från Oregon i norr nästan ner till Los Angeles i söder i en cirka 2000 km lång och 90 km bred dal. Områdena heter Far North, North Coast, Central Coast, Inland Valley, Sierra Foothills och Southern California. De sex regionerna är i sin tur indelade i cirka 140 olika vinodlings områdena så kallade American viticultur area (AVA). De består av erkända specifika odlingsområden men även provinser, kommunala gränser eller statliga gränser. För att till exempel få ange en AVA på sin vinetikett måste minst 85% av druvorna växa inom gränsen för sagda område. Om man istället vill märka sitt vin med en s.k single vineyard eller ett specifikt odlingsområde så krävs att 95% av druvorna är just därifrån. När ett namn på en druva står på etiketten kan man räkna med att vinet består av den till minst 75%.

De producenter som vi besökte under vår resa finns i Napa Valley, Sonoma County och Lodi. Napa Valley är en egen AVA sedan 1981 och består av 18000 hektar vinodlingar. Det är ett relativt litet område nordost om San Fransisco. Här råder generellt ett medelhavsklimat men på grund av bergskedjorna Mayacama och Vaca som omgärdar området hittar man här en uppsjö av microklimat och ett 30-tal olika sorters jordmåner. De vanligaste druvorna i detta område är Cabernet Sauvignon, Chardonnay, Sauvignon Blanc, Merlot och Pinot Noir. Här hittar man AVOR som till exempel Howell Mountain, Yountville, Mount Veeder, Los Carneros, St Helena och Spring Mountain. Vi fick träffa en mängd härliga vinproducenter från området bland andra The Hess Collection – som förutom att de producerar vin har ett fantastiskt museum där man kan njuta av konst från storheter som Francis Bacon och Rauschenberg.

Sonoma County är en egen AVA sedan 1981, består av cirka 23000 hektar vinodlingar och är ett geografisk lapptäcke – eller som vår värd på producenten Benzinger sa en geologisk lasagne. Denna jordmåns-lasagne ligger norr om San Fransisco längst med Stilla Havskusten. Provinsen har en stor variation av olika klimat beroende höjdskillnader och närhet till havet. En kall och fuktig vind blåser ofta in från Stilla Havet och bäddar in området i en mjuk dimm-vadd. De vanligaste druvorna i detta lite svalare område är Cabernet Sauvignon, Chardonnay, Zinfandel Merlot och Pinot Noir. Här hittar man AVOR som till exempel Alexander Valley, Russian River Valley, Dry Creek Valley, Rockpile och Moon Mountain. Vi fick träffa fantastiska vinproducenter även från detta området bland andra Bonterra/Fetzer som är pionjärer och uttalat biodynamiska. De har en otroligt vacker vingård och det kändes som att vandra runt i paradiset med fjärilar, kolibris, kaniner och alla möjliga sorters blommor förutom vinrankorna så klart.

Lodi är en egen AVA sedan 1986, och med sina cirka 44000 hektar ett av de största områdena i Kalifornien. Det är ett varmt, stort, relativt bördigt område som i folkmun kallas för Kaliforniens brödkorg. För här odlas inte bara vindruvor utan även andra grödor. De vanligaste druvorna i detta område är Zinfandel ,Cabernet Sauvignon, Chardonnay, och Merlot. Här hittar man AVOR som till exempel Alta Mesa, Sloughhouse och Mokemlumne River. På grund av de höga andelen organiskt material i jorden så trivs inte Phylloxera lusen här, därför kan man i Lodi hitta många riktigt gamla och knotiga vinrankor. Vi fick hänga med legenden Bud Bradley som driver Delicato farm som producerar vinet Gnarly Head.

Sustainable wine growing –
Att resa till Kalifornien stod länge på min bucketlist. Men att att åka dit för att studera hållbarhet var kanske inte det jag tänkte på i första hand. Städerna Los Angeles och San Fransisco är ju dragplåster i sig, lägger man till den vidsträckta naturen med enorma Redwood skogar, stora nationalparker, den härliga maten där närheten till havet ger utmärkta fisk- och skaldjursrätter, inlandets fräscha närodlade grönsaker samt de fantastiska vinerna så är det inte svårt att förstå varför.

En vecka i maj 2019 fick jag ändå tillfälle att åka till Kalifornien för att lära mig mer om just det välintegrerade och uttalade hållbarhetsarbetet i vingårdarna. Tankarna på att ta hand om miljön kanske är så uttalad just så för att många vingårdar är familjeägda och har varit det sedan länge. Eller kanske är det så för att man just här lever i en region där närvaron av naturen är uppenbar? Jordbävningar, hagel, regnskyar, extremtorka och trombvindar kanske gör att man blir uppmärksam på hur man som människa kan hjälpa till och minska påverkan på miljön. Vinodlarna tänker näsan i alla lägen på hur de använder de begränsade tillgångarna. Man har ofta monitorer som mäter vattentillgången och vattnar extremt sällan trots torka. Man tänker även på att vilda djur både i vattnet samt på och under marken ska må bra. Man använder naturliga växter, välgörande insekter samt fåglar, får och getter, ibland även gäss som hjälp mot skadedjur. Dessutom använder man ofta sol-, vind-, och gravitationskraft för att ytterligare omfamna ett hållbart och naturligt sätt att framställa sina viner och på så sätt använda så lite av jordens resurser som möjligt är.

En åsikt vi hörde på många håll var att man var mån om jorden och miljön för att den var till låns. Det var nästa generation, och kanske till och med den som kom därefter man värnade om. De flesta vinproducenter blev nästan rörda när de pratade om sina barn och hundar, om vilken nytta nyckelpigor, maskar, skalbaggar, små samt stora fåglar som kolibris, koltrastar, ugglor och falkar gör när de lever i symbios med de inhemska växterna och vinrankorna. De pratade nästan poetiskt om hur jorden och frukten doftar när allt är i balans. Man vill så klart att de man bygger upp nu ska finnas kvar till både barn och barnbarn.

På samma självklara sätt som odlarna vill ta hand om jorden, vinmakarna om vinet och sin personal och sina lokaler, verkar de vilja kunna visa upp detta i form av diverse certifieringar. Cirka 85% av all vinproduktion är på något sätt certifierat för hållbart arbete. I Kalifornien finns många olika varianter på detta, alla med sin särart. Det mest omfattande och det man hittar i de flesta delar av Kalifornien är ”California Certified Sustainable” – https://www.sustainablewinegrowing.org/ som ägs och övervakas av California Sustainable Winegrowing Program https://www.sustainablewinegrowing.org/

Andra certifieringar är till exempel Fish Friendly farming https://www.fishfriendlyfarming.org/ som utmärker sig för att vara specialiserade på att hålla vattnet för lax och andra vattnedjur rent. Andra är inriktade på särskilda områden som Lodi Rules – hhttps://www.lodirules.org/ och Napa Green – https://napagreen.org/ Dessutom finns en del certifieringar med sakfrågor till exempel SIP eller ”Sustainability in practice” som används för att visa att innehavaren inte bara tänker på miljön och jorden utan även de människor som arbetar på företaget. – http://www.sipcertified.org/

Det gemensamma för alla certifierade företag som vi träffade. Vare sig det var ett litet familjedrivet eller ett stort multinationellt var att de alla strävade efter hållbarhet och ett bra samspel mellan människa, djur och miljö. Man förstår att alla element som påverkar druvorna även påverkar slutprodukten – vinet. Det tycker jag bådar gott för framtiden och det stämmer för år 2002 gjordes en uppföljning av ”The Judgement of Paris” och det visade sig att vinerna fortfarande står sig gott mot sina franska rivaler.

Här nedanför hittar du också vintips från ett par av vingårdarna vi besökte.

Källor:
US Tax and and Trade Bureau, Global trade information
www.wineinstitute.org
www.sustainablewinegrowing.org

Italien, Frankrike och Spanien är tre länder som producerar i särklass mest vin i hela världen. Det är även dessa som ligger i topp på försäljningslistan på Systembolaget. När det gäller öl så toppar lite andra länder, jag tror att det är vanligast att vi Svenskar köper och dricker öl från Sverige, Danmark samt från Storbritannien. Men det finns ju så mycket roligt att upptäcka och därför tänkte jag tipsa om dryck från lite andra länder som också gör bra drycker Jag hoppas så klart du kan bli nyfiken på att prova något du aldrig smakat förut.

• 

• 

• 

Georgien
Rkatsiteli Qvevri #2195 118kr är gjort på de inhemska druvan med samma namn som vinet och är ett vitt vin som mognar i nedgrävda lerkärl så kallade Qvevris. Vinet bjuder på doft av gula vinteräpplen som mognat i källaren, vita blommor, nötter och en grapefruktbeska i avslutet.

Japan
Takasago #121 95kr – Det här är ett så kallat Umesho, det vill säga ett japanskt plommonvin med låg alkoholhalt som kan drickas antingen till fruktiga – inte så söta – desserter eller som en aperitif. Det doftar och smakar underbart av mörka plommon, björnklister och aprikoskärnor.

Libanon
Chateau Musar #7463 359kr – Det har nog inte alltid varit så lätt att producera vin till omvärlden i Libanon. Men när det fungerar och vinerna kommer ut ur landet så kan vi njuta av utvecklade, tanninrika, tunga skapelser med smak av solvarma hallon, torkade körsbär samt örter, cederträ och tobak.

• 

• 

• 

Estland
Pûhaste Trinity in black #11618 för 47,90 – Det här är en hantverksmässig öl som bara finns i liten upplaga så om du hittar den, passa på. Den är mörk som synden, med smak av kaffe, mörkt bröd, choklad, lakritsrot och så lite julig kanel.

Portugal
Periquita #2574 för 169kr (magnum) – Portugal är ett vinland utav rang som många kanske bara kikar på när julens portvin skall inhandlas. Men här finns både vita och röda stilla viner som är mycket bra och prisvärda. Perequita var länge min mormorsfavoritvin och jag förstår henne det doftar och smakar av svarta vinbär, blåbär en smula lakritsrot och svartpepparkryddigt.

Ungern
Kékefrankos #92033 för 189kr – Det finns de som tror att man bara gör sött vin i Ungern, det är helt fel. Utav druvan med samma namn som vinet Kékefrankos görs till exempel härliga röda viner. I denna flaska hittar du ett ett nyanserat fruktdrivet vin med toner av mörka körsbär och svarta vinbär men även örter, svartpeppar plus en ljuvlig ton av rosor och viol.

Två gånger i veckan pratar jag om drycker på STAR FM. Idag tipsade jag om något jag kallar för Ö-viner. Det vill säga viner som odlas på härliga öar dit man gärna reser på semester. Missade du inlägget så går självklart att lyssna på det igen. Men här på min sajt kan du så klart även läsa texten

Kanske lite konstigt att börja prata om semester nu, när det precis varit sommar. Men jag tänker att några av er kanske redan börjat fundera på var ni vill åka nästa gång det är dags. Eftersom jag gillar havet så åker jag mer än gärna till ö-ar på semestern. Ni vet hur det är när man packat upp väskan, kommit hem och packat upp väskan och vill återuppleva de där underbara ljumna kvällarna då man satt och tittade på solnedgången och sippade på ett glas vin… jag har hittat några viner som håller hela vägen hem.

https://www.ilikeradio.se/starfm/lyssna-igen/program/charlottes-stjaernor/17021

Sicilien – Mandrarossa Timperosse Petit Verdot Nr 71441 magnum för 249kr, Denna knubbiga flaska görs av ett mycket sympatiskt kooperativ. På Siciliens västkust i staden Menfi vill man gärna se till att det även finns arbeten för öns unga så att de inte försvinner till fastlandet. Det här vinet är fruktigt med toner av hallon, körsbär men även örtigt av lakritsrot och peppar. Smakar finfint till grillat på alla sätt.

Mallorca – Can Axartell Blanco Uno , Nr 76286 för 159kr – Det här vinet görs av en kvalitetsmedveten producent som både tänker på miljö och ö. Vinet har frisk syra smakar och doftar av vita blommor och aprikos men det är de fina citrustonerna som ansvariga för fräschören tillsammans med en skön minersälta i bakgrunden. Ett vin med medelhavskaraktär som passar fint till de flesta fisk- och skaldjursrätter.

Australien är mer världsdel än ö, men det är ändå ett önskeresmål för mig. Det här vinet produceras av en miljömedveten familjeägd vinproducent. Gemtree Bloodstone Shiraz Nr 2083 129 kr smakar massor av solmogna bär som plommon, björnbär men även lakrits, lagerblad och passar finfint till höstens långkok.

• 

• 

• 

I tisdags kom jag hem från en resa till Skottland. Jag flög till Inverness för att ta mig vidare med bil genom det vackra skotska landskapet. Efter denna resa har brygder och destillat blivit något jag vill lära mig ännu mer om.

En 6000 år gammal sumerisk kilskrifts tavla räknas som den äldsta nedtecknade skriften om just öl. Så den klassiska drycken som görs av humle, mältat korn, jäst och vatten har funnits länge. Sedan dess har drycken så klart utvecklats och nu kan man nog säga att det pågår en ölrevolution. Hantverksöl bryggs i de flesta länder, på en mängd små och medelstora bryggerier, de flesta med sin specialitet. Och utan att överdriva kan man nog säga att det finns sen öl för varje smak och varje maträtt.

”Beer is like life itself, it´s moments are best savoured
with thoose who join you on the journey”

På min resa träffade jag Dougal Gunn Sharp en av grundarna samt bryggmästare på ett av de 140 stycken bryggerier som finns i Skottland. Innis & Gunn arbetar man med olika sorters fatlagrad öl. Den får smak av bourbon-, sherry-, romfat och ibland till och med fat från rödvinsproduktion i Rioja.

För Dougal är smak och doft viktiga, jag frågade om hans favorit doft och fick en hel mängd svar. Bland annat minns doften i mormors kök där han och brodern gärna hängde. Hon var länge hans inspiration och kunde trolla fram en festmåltid på absolut inga ingredienser alls.

• 

• 

• 

Man skulle kunna tro att Innis & Gunn är oroliga för konkurrensen från de omkring 140 övriga bryggerierna i Skottland. Men Dougal pratar bara gott om till exempel Brewdog och Tranquair House och menar att tillsammans har hantverksbyggerierna ändrat industrin. Han pratar inspirerande om framtiden för hantverksöl och jag vill bara lära mig mer.